“Jag är alla kvinnor” is a poem written in Swedish about womanhood, society and contradictions.

Jag är alla kvinnor

Jag är älskvärd men hela jorden hatar mig

Jag är världens ände, i mig börjar livet

Jag är inte den som springer iväg, det är ni som sitter fast

Jag är vild och ohämmad, lika ouppfostrad som pojkarna när vi var små

Jag är fri och kontrollerad

Jag är perfektion, alldeles för fixad

Jag är Miss Universe och ful som stryk

Jag är hon som borde äta en hamburgare, men samtidigt är alldeles för tjock

Jag är hon med för lite kläder på sig, de slet av mig min slöja

Jag är den som dömdes för livet, dagen då jag föddes

Jag är hon de kallar gyllene, men såg som smutsig

Jag är hon som du älskar att hata

Jag är häxan med eld i håret, hon som aldrig slutar skrika fast att lågorna snart tar henne

Jag är hon som inte fyllde sin funktion, som aldrig förökade sig

Jag är hon som är för gammal, men ändå alltid verkar blöda

Jag är hon som fortfarande saknar ring på fingret, även om jag aldrig ville ha någon

Jag är han som inte ville vara med, men som du höll fast

Jag är han som var så liten att ingen skulle veta om det

Jag är Supergirl men han var starkare

Jag är den som föddes i fel kropp, men som de kallade för trasig när jag lagade

Jag är alla de som gått in i väggen för att du inte kunde göra ditt jobb

Jag är hon som borde le mer, som alltid ser så sur ut

Jag är inte arg, han gjorde ju det för att han gillar mig

Jag är hon som säljer sitt samtycke, fast att det är ovärdeligt

Jag är hon som bad om det när jag var tyst

Jag är den du inte lyssnar på, fast att jag står här och skriker för full hals

Jag är din granne, din mamma, din fru, din chef, din syster och din bror

Jag är alla och allting

Jag är ingen och ingenting

Jag är alla kvinnor,

Men inte alla män.

Previous
Previous

Mini Poems (Collection)

Next
Next

Deep In The Caves (Poem)