
“Jag är alla kvinnor” is a poem written in Swedish about womanhood, society and contradictions.
Jag är alla kvinnor
Jag är älskvärd men hela jorden hatar mig
Jag är världens ände, i mig börjar livet
Jag är inte den som springer iväg, det är ni som sitter fast
Jag är vild och ohämmad, lika ouppfostrad som pojkarna när vi var små
Jag är fri och kontrollerad
Jag är perfektion, alldeles för fixad
Jag är Miss Universe och ful som stryk
Jag är hon som borde äta en hamburgare, men samtidigt är alldeles för tjock
Jag är hon med för lite kläder på sig, de slet av mig min slöja
Jag är den som dömdes för livet, dagen då jag föddes
Jag är hon de kallar gyllene, men såg som smutsig
Jag är hon som du älskar att hata
Jag är häxan med eld i håret, hon som aldrig slutar skrika fast att lågorna snart tar henne
Jag är hon som inte fyllde sin funktion, som aldrig förökade sig
Jag är hon som är för gammal, men ändå alltid verkar blöda
Jag är hon som fortfarande saknar ring på fingret, även om jag aldrig ville ha någon
Jag är han som inte ville vara med, men som du höll fast
Jag är han som var så liten att ingen skulle veta om det
Jag är Supergirl men han var starkare
Jag är den som föddes i fel kropp, men som de kallade för trasig när jag lagade
Jag är alla de som gått in i väggen för att du inte kunde göra ditt jobb
Jag är hon som borde le mer, som alltid ser så sur ut
Jag är inte arg, han gjorde ju det för att han gillar mig
Jag är hon som säljer sitt samtycke, fast att det är ovärdeligt
Jag är hon som bad om det när jag var tyst
Jag är den du inte lyssnar på, fast att jag står här och skriker för full hals
Jag är din granne, din mamma, din fru, din chef, din syster och din bror
Jag är alla och allting
Jag är ingen och ingenting
Jag är alla kvinnor,
Men inte alla män.